Här samsas publicerade jobbilder, "bakom-scenen"-bilder, och vardagsbetraktelser. Tanken är ett fritt kreativt outlet som visar upp mer än Instagram och min portfolio. En möjlighet att komplettera bilder med text och att skriva mer kring skapande.

upptäck

välkommen till mina

virtuella anteckningar 

inredning

lifestyle

mat

personligt

resa

Lifestyle, Resa

mars 18, 2018

Kamelior på Gunillaberg

I närheten av Bottnaryd, Småland ligger ett 400 kvm stort orangeri. Orangeriet tillhör den danske konstnären Tage Andersen och byggdes för ungefär 5 år sedan på hans gård Gunillaberg. Orangeriet i sig är kanske inte bokstavligt talat magiskt, men i mars och april är det som att kliva in i en helt annan värld. En värld av kamelior.

Lite osäkert men förväntansfulla kliver vi in genom den välvda dörren, min trädgårdsnördiga väninna Pia och jag. Från utsidan såg det nämligen inte ut att vara öppet och eftersom vi var där precis vid kl 11 kunde vi inte heller se några människor i området. Vi resonerade ändå som så, att det nog bara var att kliva på.

Väl inne i växthuset möttes vi av konstnären själv som satt bakom ett bord och pysslade med papper. Efter ett lätt och kort samtal med Tage, gick jag och Pia ett varv själva i orangeriet utan att ta upp kameran för att bara ta in det första intrycket. Jag gillar det, att bara ta in atmosfären först och inte fokusera på att fånga det i bild.

När vi kom in på varv nummer två var däremot kameran uppe, och vi fick sällskap av Tage som svarade på våra frågor och berättade namnen på de sorter han hade i huvudet. Den han håller i här ovan heter Camellia Huntington Pink.

Här och var fanns det stolar att slå sig ner på, men det var få som tog det tillfället. En stol fick istället för en rumpa sällskap av sju fallna kameliablommor lagda i bokstaven T.

En upplevelse som den i Gunillaberg blir extra stark när innehavaren och kreatören själv är på plats. Speciellt när han är en sådan fantastisk profil, både i sin personlighet och i det han skapar. Att han dessutom ger känslan av ödmjukhet och att äga ett vänligt tålamod gör inte saken sämre. För tålamodet testades lite när vi ställde en hel del frågor om hans gård och blommor, och jag bad honom vid flertalet gånger posera för mig.

Camellia Coco Chanel. Uppkallad efter en av våra mest kända kamelia-älskare, och likväl som sina ikoniska tweed-kavajer och tvåfärgade skor så har kamelian som ett återkommande tema i Chanels kollektioner. Det sägs också att Coco gillade kamelian eftersom den var doftlös och inte störde doften från Chanel No. 5.

En vit kamelia som jag upptäckte i ett hörn av orangeriet, vars blommor skapade en kub.

Krukorna till växterna, blommorna och träden i orangeriet var utan krusiduller och hade en vacker enkelhet. Träkrukor, mossiga terrakottakrukor, och kärl omgivna av väv som målats i schackmönster.

Jag skulle gissa att vi gick ungefär sex varv, för att varje gång förundras av något nytt. Den stora, buskiga växten till höger om mig i den här bilden är en Sophora.

Ser ni den rosa skönheten här ovan? När jag mötte just den kamelian första gången så var det som att alla hårstrån på min kropp reagerade, och den gjorde något fysiskt med min kropp. Jag kunde inte riktigt släppa den och kände en längtan efter att iallafall få äga en likadan. När jag frågade Tage om namnet fick jag reda på att den är framtagen av Tages vän, att den bara finns i det exemplaret och att den inte ens har något namn. Det var iallafall min tolkning av danskan (här kan jag dock säkert missuppfattat en del men nickat och sett glad ut ändå). Skulle någon läsare veta exakt vilken det är eller någon sort som är likande, snälla kommentera!

Kameliorna står, inom buddism, för livslängd och renhet. De tros också skydda mot och jaga bort dåliga andar. Huruvida det är sant låter jag vara oskrivet, men det är ytterligare en anledning till att hade vackra blommorna kring sig. Som om det behövs anledningar för att omge sig av skönhet.

Min härliga, yviga, nördiga, kreativa, roliga och verkställande väninna Pia sitter under ett kameliaträd som är närmare 70 år gammalt. Trädet alltså, inte Pia. Hon är perfekta sällskapet på en trädgårdsresa, och vi kommer garanterat åka på fler. Och åka fler gånger till Gunillaberg.

Vackra terrakottakrukor som är hem till vita och ljusa kamelior.

Porträtt av Tage Andersen som har varit verksam konstnär i 50 år. Jag känner en väldig tacksamhet till att han låter oss (och andra) ta del av hans värld som är annorlunda, vacker och för mig ger en känsla av renhet och helhet. Med helhet menar jag att den involverar allt, precis som naturen själv. Födelse, ungdom, liv, åldrande, och död och att skönheten speglas i alla stadier.

Iakttagelse av växthusets tak. Isstigar på glaset och minusgrader ute, ett blommande paradis och vårvärme inne.

Att en dagsutflykt ändå kan ge så mycket glädje och inspiration. Jag var smått euforisk under både besöket och gårkvällen, och i ärlighetens namn även idag, dagen efter. Så glad att vi bokade in den här dagen för två månader sedan.

Lite mer om inredningen på Gunillaberg i ett annat inlägg. För jag gissar att ni vill se mer av det också eller hur?

Kamelierna går förresten att besöka varje lördag och söndag 11-17 fram till 15e april.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Gunilla skriver:

    Avundsjuk.
    Men glad för dig och Pia!
    Ernst har berättat om Tage som han också blivit ‘Tagen’ av…
    Sen att namnet Gunillaberg slår an enbsträng hos trädgårdsintresserade mig är väl klart.
    Som det brukar när du tar bilder…vackert.
    Kram på dig pinglan

    • ceciliamoller skriver:

      Du måste dit Gunilla! Det gör så gott för inspiration och själv. Lova att åka dit, jag kan hänga på 🙂 Du ser ju att namnet på gården talar till dig 😉 Puss!