Om orangeriet var som att kliva in i en annan värld, så blir det en tredje värld inne i stora huset på Gunillaberg. Den gamla karolinergården är från 1600-talet och visst märks det av i de breda plankgolven, utformningen av planlösningen och takmålningarna, men det gamla får också ge plats åt det nya som balanseras i en bra kontrast.

När man stiger in i huset och stegar över den breda men korta hallen kommer du in i ett stort rum med en annorlunda golvmålning. Mitt i rummet stor ett stort bord av metall och på detta trängs alster av konstnären Tage Andersen själv. Vaser och ljushållare till största del.

Jodå, visst var jag sugen på både det ena och andra. Det slutade i att jag stod och funderade på en större variant av vas, men samtidigt hade jag svårt att visualisera in den i mitt hem. Nu när jag sitter hemma och skriver det här inlägget förstår jag såklart att den lätt skulle få en praktfull plats hos mig. Nästa gång jag besöker Gunillaberg kommer jag att komma hem med en trofé och fickan flera tusenlappar lättare.

Arbetsrummet hos Tage också rummet där jag och Pia spenderade mest tid. Inte bara för att det var vackert och fanns mycket konst att beundra, utan också för att vi satt där och åt lunchen.

När vi som bäst sitter och sörplar i oss lunchsoppan (soppa i Småland ska sörplas), kliver Tage in och vi börjar diskutera bilder och artiklar. Smög jag smidigt in att jag ville komma och göra ett reportage om honom och gården? Kanske..

Eftersom dagen var en solig sådan föll skuggorna in dramatisk genom fönstren, och ju längre vi stannade desto längre blev skuggorna. Överallt möts man av konst i form av blomsterinstallationer, tavlor, skulpturer, inredning och möbler.

Materialmixen gör det unikt. På väg till sovrummet går man igenom badrummet som känns metalliskt men utan att vara varken kalt eller kallt. En rejäl träplanka utgör bänk till de två handfaten och ovanför dessa är väggen fylld av speglar.

Klart att Tage Andersen har ett insynsskydd som skulle kunna varit skapat av naturen själv. Sammantvinnande grenar blir ett konstverk och fyller funktion. Tavlan ovanför badkaret bryter av och känns oväntad.

Lunchen bestod av en grönsakssoppa och samtal där vi försöker sätta ord på vår upplevelse och diskuterar tavlorna som var uppsatta på väggen där vi satt. En samling verk av den danska konstnären Jens Birkemose var svår att inte uppmärksamma eller kommentera.

Vi avslutade lunchen med en karamelliserad bulle och te. Åker ni och besöker Tages gård, måste jag insistera på att ni smakar den karamelliserade bullen. Och bara en kopp te kanske ni undrar? Nejdå, påtår såklart och vi fick undantag att dricka den i orangeriet. För visst gick vi dit och tog några varv till innan vi åkte hem. Bilder jag tog på kameliorna i orangeriet på Gunillaberg hittar du här.